Jan Svenungsson

Becker, Kathrin. "Mentala kartografier",

in: Index # 2, 1997


A map represents space, space in general, and space as an instrument of emotion (1)

Varje karta uppvisar ett specifikt system bestående av dess delars förhållanden till varandra. Det förstås som ett analogt system proportionerligt till de återgivna rumsförhållandena. Kartan är såtillvida ett diagram; en ritad, tvådimensionell framställning av storleksförhållanden. Handlingen som består i att omvandla en rumsupplevelse till kartans grafiska fält är besläktad med en föreställning om territoriellt besittningstagande. Den som ritar en karta kan därmed inte undgå att spegla sina egna ideologiskt färgade föreställningar på rummet. Sålunda utgör varje karta också en mental karta ("mental map") över sin upphovsman.(2) I Jan Svenungssons serie av teckningar har denna aspekt överdrivits till det absurdas gräns.

Svenungsson utgår från en handritad karta, som med undantag för några få detaljer endast återger ländernas yttre konturer. Denna karta kopieras sedan manuellt: Svenungsson anstränger sig att rita en så exakt kopia som möjligt av det första bladet, kopierar därpå kopian av det första bladet, sedan kopian av det andra, och så vidare. Denna kopieprocess löper i två riktningar; han gör först en version i den ena riktningen, återvänder därefter till originalet, kopierar detta ännu en gång, kopierar denna andra kopia, och vidare tills han allt som allt åstadkommit 66 blad. Bilden av Skandinavien förändras från blad till blad. De långa seriernas ändpunkter är helt olika varandra: i ena fallet en svart yta med en smal vit rand runtom, i andra fallet ett muntert virrvarr av former och streck, omgivet av en fin linje.(3)

Det analogiska förhållandet mellan rummet och dess avbild är därmed tydligt brutet. Kartan som semiotiskt system har förvandlats till ett system under andra lagar, vilka uppstår under Svenungssons oavbrutna kopierande. Kartan har upplösts i en följd av enskilda "mentala" tillstånd som Svenungsson genomlever under produktionsprocessen. Denna simulerar besatthet och oinskränkt hängivenhet, och alluderar därmed på föreställningen om det romantiska konstnärsgeniet.(4)

Svenungssons arbete står nära en tendens inom samtidskonsten som sätter utvecklingen av alternativa sätt att uppfatta världen i fokus för den konstnärliga produktionen. Denna tendens är också relaterad till de grundläggande förändringar som vår världsuppfattning är utsatt för genom utvecklingen av digitala medier och datornät.(5)

Vanligen projiceras denna "nyordning" av världen på det samhälleliga rummet. Med hjälp av (subversiva) analoga medel förflyttar Svenungsson denna nyordning till det psykiska rummet. I dessa teckningar cirkulerar aspekter av aktuella konstnärliga diskurser, simulationer av besatta, patologiska tillstånd och ideologiskt motiverade föreställningar om hur världen ska uppfattas. Resultatet blir en ironisk-"psykotisk" ny världsordning.

Kathrin Becker

translation: Håkan Svenungsson