Jan Svenungsson

Illustrated text on architectural photography,
in: MAMA (Magazine for Modern Architecture), # 12, 1995


(MAMA's ingress:)
Tidigt i somras bad vi Jan Svenungsson, svensk konstnär f.n. verksam i Berlin, att titta närmare på bilden av arkitektur speciellt inför detta nummer av MAMA: Han har tidigare ägnat frågan ett stort intresse: föreställningen om arkitektur som tecken, representation och symbol har varit ett återkommande motiv för de skorstenar (verkliga eller avbildade) han brukat i sitt konstnärsskap. På följande sidor har vi därför nöjet att presentera fem nya bilder av Jan Svenungsson, som även inleder med en egen kommentar.

En arkitekturfotografs uppdrag är svårt att missförstå. En byggnad skall fotograferas på ett så fördelaktigt sätt som möjligt. Kommer uppdraget från en tidning innebär det att byggnadens arkitektur tillmäts ett värde, och att detta skall gå att diskutera med utgångspunkt från fotografierna. Då många av dem som kommer att ta del av denna diskussion aldrig kommer att se byggnaden i verkligheten är fotografens makt stor. Inom ramen för en strängt formaliserad bildtyp, som förväntas förneka sig själv, skall han (sällan en hon) finna ett sätt att ladda byggnadens två-dimensionella representation med atmosfär och mening.

Arkitekturfotografi är ett mycket långsamt och kontrollerat sätt att göra fotografier på. Alla delar i bilden måste noga övervägas, alla delar kan påverkas, och därför existerar inte möjligheten att motivera bilden som ett slumpens spår ur verkligheten. Det som är i bilden är där för att det är tänkt att vara där. I ett arkitekturfotografi skall ingenting inträffa, därför avtecknar sig det som ändå sker med ett särskilt eftertryck. Solens fall över en vägg blir dramatik, ett moln på himlen en händelse, en skugga en hemlighet.

Av alla fotografiska kategorier är kanske arkitekturfotografin den mest förbisedda och tystlåtna. Samtidigt, i sina bästa exemplar, ger den unika möjligheter att begrunda ett av tillvarons mysterier: upplevelsen av närvaro.

När jag blev inbjuden att göra ett projekt för MAMA var mitt uppdrag ett annat än det jag beskrev inledningsvis. Jag förelades ingen byggnad att avbilda. Istället diskuterades vilken typ av bild jag skulle arbeta med. Vårt samtal kom att röra sig kring bilden av en byggnad som emblem. En bild där byggnaden framträder i sin helhet; sluten, samlad och representativ. En bildkategori som kanske är mer förknippad med vykortets populära framställning än med arkitekturtidskriftens specialiserade argumentation.

Jag beslöt mig efter detta samtal för att utgå från fem typer av hus, vilka jag själv valde ut, och förse dem med var sitt fotografi, utifrån vad som byggts på senare tid i Stockholmsområdet. Jag visste på ett tidigt stadium hur jag ville att byggnaderna skulle stå inför min kamera. Det svåra var att finna dem – och att få bilderna att bli det de skulle vara.

Eventuella arkitektoniska kvaliteter eller brister överlåter jag åt andra att diskutera – jag har varit helt inriktad på bildens villkor.

Skolan ligger vid Skanstull, den var ännu inte tagen i bruk vid fotograferingen sommaren 1995. Fabriken finns i Älvsjö. Med bostadshuset vid Tranebergs strand inleddes mitt arbete. Kontorshuset fann jag i centrala Stockholm. Kyrkan, slutligen, är byggd redan 1987 och ligger i Skogås.

Jan Svenungsson