Jan Svenungsson

Thuland, Ulf. “Tyska miljoner för kodad konst”, in: Dagens Industri, 30.3.2001



I Tysklands nya läkemedelsverk i Bonn uppförs en permanent skulpturinstallation av den svenske konstnären Jan Svenungsson.

Det är en konstnärlig stororder med en budget på 600 000 DM (2,8 Mkr), erövrad i hård internationell konkurrens.

På måndag invigs de tre första skulpturerna, i en grupp av sex, samtidigt med byggnadens första etapp. Veterligt är det första gången en svensk konstnär fått ett så stort offentligt uppdrag utomlands. Jan Svenungsson har inte bara skapat en innebördsrik kommentar till beställarens verksamhet. Av allt att döma är verket också en konstnärlig triumf.

I tävlan mot de stora.
Konstnären inbjöds i augusti förra året att tävla om utsmyckningen av det statliga storbygget. Han vann över betydligt mer namnkunniga kolleger som Anthony Gormley, Carsten Höller och Maurizio Cattelan.

Bundesinstitut für Arzneimittel und Medizinprodukte (BfArM) utlokaliserades till Bonn, som kompensation för förlorade jobb i samband med flyttkarusellen till Berlin. När hela byggnaden står färdig ska 850 personer arbeta i huset. Deras viktigaste uppgift är att besluta om vilka läkemedel som får säljas i Förbundsrepubliken. Här har de omkring 300 vetenskapsmännen en nyckelroll.

"Men verkets forskare gör inga egna tester av produkterna.I själva verket sysslar de med att testa läkemedelsbolagens testmetoder. När jag fick detta klart för mig föddes idén till den konstnärliga lösning som hela projektet bygger på", säger Jan Svenungsson.

Kodat gensvar.
Skulpturinstallationen "Der Schlüssel zum Code" (Nyckeln till koden) tar sin utgångspunkt i kodlösning, ett högaktuellt tema i den medicinska världen. Redan utanför entren möter besökaren en granitskulptur baserad på fyra bokstäver ur människans genetiska kod. Men det är bara början. Hela verket anspelar på ett intrikat sätt på det arbete som utförs på läkemedelsverket.

"Det ligger i företagens intresse att presentera så positiva resultat som möjligt, forskarna ska avslöja bristerna. Den uppgiften har faktiskt en del gemensamt med kodlösning", förklarar Jan Svenungsson.

Konstnären har arbetat med tredimensionella bokstäver i olika material som staplade på var andra bildar sex fristående skulpturer. Den centrala skulpturen i entrehallen är sju meter hög och består av tre bokstavstorn i polyester. En stapel bildar i klarspråk satsen: NICHT AUF HALBEM WEGE STEHEN BLEIBEN (Stanna inte på halva vägen) för den som gör sig mödan att läsa, vilket i praktiken inte är helt lätt. De två övriga innehåller samma sats i chiffer.

Fem nycklar.
"Det är alltså teoretiskt möjligt att räkna ut hur koden är konstruerad, och därmed också möjligt att läsa de fem mindre satelliter, skulpturer i granit eller brons, som jag har placerat ut mer eller mindre synliga runt själva byggnaden", berättar Jan Svenungsson.

Där finns fem kodade nyckelord som alla är relevanta för både konstnärlig och vetenskaplig verksamhet. I skulpturen som bygger på den genetiska koden kan exempelvis bokstäverna TACG läsas som IDEE. Koden KRDCWI blir i klartext ZUFALL, som betyder slump, och så vidare.

"Vetskapen om hur verket är konstruerat är bara en aspekt och alls inte avgörande för betraktaren. Det går utmärkt att ta till sig installationen utan att känna till koden. Den plastiska och rumsliga gestaltningen är lika viktig", framhåller konstnären.

Kända skorstenar.
Jan Svenungsson är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm och verksam i Berlin sedan mitten av 1990-talet. Han är mest känd för sina skorstenar i tegel, som han har placerat ut på platser som Moderna museet i Stockholm, Kotka i Finland och i Sydkorea. I maj bygger han skorsten nummer sex, 15 meter hög, på ett fält utanför Münster. Dessförinnan deltar han i samlingsutställningen Shifte som öppnar den 8 april på Malmö museum. Den 19 april visar han nya målningar på Galleri James Flach i Stockholm.

Ulf Thuland