Falk, Ingrid. "Jag återvänder helst till städer som har ett livaktigt konstliv, både i institutionella och alternativa former", in: Min natur är staden, Stockholms Läns hembygdsförening 1998
Jan Svenungssons ateljé ligger i Södra Hammarbyhamnen. Den är på 66 kvm och inhyst som enda konstnärsateljé i ett hus med kontor och småindustrier.
Det är inte mycket dagsljus här så du kompenserar med lysrör?
- Ibland konverterar jag målarateljén till fotoateljé. Då är det bra att kunna bli av med dagsljuset. När jag först såg den här lokalen tänkte jag att den kan jag göra till en effektiv verkstadslokal. Rummet är stort, nästan kvadratiskt och i taket finns ventilation.
Tycker du att staden är viktig för konsten?
- Ja, som jag känner det så är det viktigt att bo mitt bland folk och kultur. Det varit självklart att bo i Stockholm. År 1984 började jag på Konstakademien och så blev jag rotad i Stockholm ganska snabbt.
- De städer som jag tycker om ute i världen har ett livaktigt konstliv. Där finns det konst både i institutionella former med gallerier och museer, och i alternativa former som utgör någon slags kontrast eller protest, som t ex i New York, Paris, Köln och Berlin.
- Jag har en slags inre konflikt över att jag inte har lyckats lämna Stockholm ännu. Det är min avsikt, men jag har en spärr som hör ihop med att jag är svensk och att jag har ett trygghetsbehov, och att jag har byggt upp en effektiv organisation här. Det blir en slags dualism.
Vad gör konsten för staden?
- Jag har svårt att se på konsten som instrument. Det finns en sån syn, att man kan göra konst som är användbar, som ett slags verktyg. För mig är det motsägelsefullt, för ofta när man försöker använda konsten som verktyg, så får det obehagligt motsatta effekter.
- Jag kan därför inte heller säga att man kan förändra Stockholm med konstens hjälp, utan det är mer som två olika system, som fungerar i symbios, eller i alla fall parallellt.
Cityomvandlingen; har du några idéer kring den? Det finns ett utökat samarbete mellan konstnärer och arkitekter. Tror du det finns användning för det samarbetet t ex i omvandlingen av innerstan?
- Det skulle vara spännande att arbeta ihop med arkitekter. God arkitektur, spännande arkitektur, det är ju mycket intressant att studera vad det är, och hur det fungerar. Kan man åstadkomma en slags symbios där, så att det blir ett reellt samarbete mellan konstnär och arkitekt. Det är väldigt spännande och förekommer hemskt sällan.
Har du några vattenhål?
- Jag går rätt mycket på bio. Jag har ingen tv, det är en principsak, det skulle ta för mycket tid. Vägen ut till Arlanda är trevlig för då är man på väg någonstans.
Så vägen bort från Stockholm är den bästa menar du?
- Ut på en resa. Jag är förtjust i tanken, men jag vill ha den där fasta punkten och just nu är det Stockholm. För att uppleva det så måste man ju kontrastera med en resa.
Vad anser du om konstnärernas sociala och ekonomiska situation?
- Ja, naturligtvis vill jag ha mer pengar, men det är ett svar som alla är rätt trötta på att höra. Den sociala situationen är ju på ett sätt spännande eftersom man inte är bestämbar till något särskilt skikt i samhället. Man kan röra sig mellan många grupper och kommunicera med olika personer som sinsemellan inte skulle kommunicera med varandra.
- Jag kommer bra överens med hantverkare. Jag tycker om att arbeta med mina händer, de ser att jag kan det, vilket utvecklar en ömsesidig förståelse. När jag sysslar med att skriva då kommunicerar jag på ett mer intellektuellt plan. På det sättet är konstnärernas sociala situation gynnad.
- Sedan är det ju det ekonomiska, att man inte vet hur pengarna ska räcka till och det är nog inte så mycket att göra åt. Ett förslag som jag tycker är bra är att ta bort egenavgifterna för konstnärerna. Det skulle vara en effektiv subvention som skulle gå till de som verkligen arbetar som konstnärer. Det enda politiska initiativ jag varit med om var då jag och två till försökte köra en kampanj mot momsen på galleriprovisionen. Det här var precis då konstmarknaden höll på att dö. Då precis i slutet av den goda tiden så slår de till med en idiotisk momsbreddning. För oss blev det dyrare att ställa ut och sälja via gallerierna, och så skapades en fördel att sälja i ateljéerna i stället
Men så var det väl även innan gallerimomsen?
Det är olyckligt av flera skäl att göra någon beroende av svart ekonomi.
Sedan vill jag ha ett så intensivt samtal som möjligt med folk som går på utställningar, och med andra som gör utställningar - att delta i det kulturella samtalet. Kulturlivet det bygger i vårt fall på att vi gör utställningar i vår stad och då är det en fördel om man kan tjäna pengar på de här utställningarna genom försäljning.
Förutsättningen för att kunna förbereda nästa utställning kräver väl en viss avkastning?
- Inte bara en viss, utan en hög avkastning. Jag är övertygad om att det jag gör är bra och har ett värde och ska ge avkastning. Det här med momsen var väldigt korkat för det berörde en känslig procent. Provisionen till galleristen blev högre. Det blir ju ännu mindre kvar av tavlans värde som säljs. Detta utan att det ger några stora pengar till stadskassan - 10 miljoner är småpotatis. Där hade man kunnat göra en effektiv kultursubvention istället för dessa ineffektiva stöd.
Hur är din ekonomiska situation?
- Jag hankar mig fram. Jag undervisar en del och så har jag fått stipendier och det är jag väldigt tacksam för. Men jag skulle vilja känna att det är ekonomiskt realistiskt att jag tjänar så mycket på den verksamhet, som jag bedriver väldigt intensivt här i ateljén, att mitt undervisande och mitt eventuella mottagande av stipendier inte vore nödvändigt för min ekonomiska överlevnad. Men så är det tyvärr inte. Då utgår jag ifrån att min position i det svenska konstlivet för närvarande är stark. Och om jag inte tjänar speciellt mycket pengar bör rimligtvis andra tjäna mindre pengar.
Har situationen ändrats om du ser några år bakåt i tiden?
- Ja, jag har varit verksam och gjort utställningar sedan 1988. Jag kom ut precis i slutet av den stora konst-boomen och var lycklig nog att få vara med i sista svängen och det var ju kul. Men jag fattade redan då att det här är något som inte håller. Strategiskt så utnyttjade jag situationen för att etablera mig så mycket som möjligt, medan folk var intresserade av konst, för att ha något att stå på. Under ett eller två år tjänade jag tillräckligt med pengar bara på att sälja min konst, vilket jag alltså inte gör nu.
Det verkar som om bildkonsten har fått en väldigt låg status. Då det ska fördelas medel inom en kulturbudget verkar vi ha svårt att hävda oss?
- Teatrar, teatrar, teatrar. Det är mycket enklare för en politiker att begripa sig på en teaters budget. De fungerar ju som ett företag som betalar ut löner till folk som jobbar. Men vad är en bildkonstnär: en egendomlig figur. Det är inte så lätt att placera in subventioner i de rätlinjiga system som man vanligtvis arbetar efter.
Hur skulle du kalla den status som Bildkonstnären har?
- Han eller hon är ju kameleontisk och det är ju både på gott och ont. När det är på ont så är man väl en fri spillra som kan skyfflas mellan olika makthavare. När en konstnär ska tjäna pengar på att sälja tavlor frågar man varför de inte målar fler. Eller varför inte sälja större tavlor då, om de inte tjänar tillräckligt med pengar. Verksamheten bestäms av vad man kan kalla inre värden som inte alltid är så lukrativa.
- Bildkonsten i form av några berömda höjdpunkter har ju oerhört hög status och man dyrkar vissa tavlor som ett slags religiösa föremål. Och man dyrkar, kan man nästan säga, prisutvecklingen på vissa av de här som befinner sig vara kommersiellt gångbara. Bildkonsten som levande rörelse intresserar inte alla, det är helt klart.
Tror du att den skulle kunna göra det?
- Nej.
Hur menar du?
- Jag tycker att det är livsfarligt att göra saker som syftar till att intressera alla. Vad jag förstår ägnar sig svensk TV åt det. Hur de ska maximera tittarsiffror på olika program, och hur den statliga televisionen tävlar om tittare och programledare. Det är absurt när det gäller kultur. Det går inte att kalkylera dess värde så. Det är alltid ett falskt eller fiktivt värde.
Jag tycker mig märka att bildkonsten bevakas mindre i media?
- Ja det skrevs mycket om konst för några år sedan då det var lättare att koppla ihop konst med höga priser. Konst var dyrt.
- Vi kommer ha en ny fokusering på bildkonsten vid nästa runda när konsten betingar höga auktionspriser. Det är inte något eftersträvansvärt med mediafokusering, det viktiga sker någon annanstans. Jag tycker mig inte märka någon skillnad, i alla fall inte kvantitativt, om bevakningen, och inte om det har försämrats kvalitativt heller. Men det är ur ett svenskt perspektiv.
Hur stor del av stadens budget tror du går till kulturen?
- En procent kanske. Det är beklagligt, när vi nu har kulturinstitutioner så ska de ju ha en rejäl budget. När vi nu har ett Moderna Museum - och jag är en stor anhängare av den nya ombyggnaden - så ska man ge dem rejäla resurser för att kunna fungera. Det är ju parodiskt med ett modernt museum som inte har någon inköpsbudget. Det är en slags klåfingrighet att bara röra till allting och förstöra, istället för att ta till vara alla kompetenta människor och ge dem lite resurser. Ge dem en budget så kommer de med den ena bra idén efter den andra och så arbetar de efter den och så kommer på ett naturligt sätt de konstnärer som gör något intressant in i det. Det är ju så ett kulturliv fungerar.
Vad tror du en konstnärs årliga inkomst är?
- 60 000-70 000 kronor.
Tror du att konstnärsrollen håller på att förändras?
- Ja det är klart, exakt hur vet jag inte, det är kanske en tidstypisk förändring att man väljer media efter den tid man handskas med, man tror sig kunna gå ut och in i olika media, fast det rör ju en teknisk förändring. Hur jag förhåller mig till mitt verktyg, istället för att vara just målare så förhåller jag mig till det som ett slags projekt där jag bygger något. Det är nog en slags förändring. Det finns t.ex. konstnärer som jag känner som inte ens har någon egen ateljé.
- De behöver inte det därför att deras produktion inte kräver så stor plats innan utställningen.
Hur är din ekonomiska situation just nu?
- Jag har just nu fått ett stort stipendium, så just för tillfället är det bättre än någonsin.
Grattis, så du kan pusta ut ett tag!
- Nej, det kan jag aldrig, jag bara förflyttar min oro, jag stoppar undan lättnaden och fortsätter att vara orolig. Jag tror att alla som söker och envist fortsätter vara konstnärer har det gemensamt, en slags oro i kroppen som inte låter sig förnekas. Jag känner mig kanske glad och lättad, men förflyttar min oro, den är kvar. Mina tillgångar kan aldrig blir tillräckligt stora.
(fotnot: Sedan hösten 95 har JS vistats huvudsakligen i Berlin. Atéljen i Hammarbyhamnen gick förlorad våren 96 då Stockholms stad köpte huset där den låg för att bygga om det och inrymma "Fryshusets" verksamhet där)
Kände du till att det fanns hembygdsföreningar i innerstan?
- Teoretiskt ja, jag har sett något om det. Jag har ingen aning om vad de sysslar med.
Vad är hembygdsrörelsen synonymt med för dig?
- Jag hörde just ett radioprogram om Sune Jonsson som fotograferar norrländsk obygd: sånt tänker jag på när jag hör Hembygdsrörelse. Att bevara det gamla kulturarvet, ute i landet.
Ja, hembygdsförening är väl insamlande, registrerande och i någon mån en konserverande organism.
Hur tycker du Stockholm axlar rollen som kulturhuvudstad? Vad tycker du behövs göras till dess?
- Ingen aning. Jag förstår inte vad en kulturhuvudstad är för någonting och jag vet inte vad de tänker göra. Det ska bli väldigt intressant att se. Jag säger de, för jag ser inte vad det är som jag ska kunna göra, vilken roll jag kan spela.
Det innefattar mycket själva begreppet kultur, bildkonsten är ju bara en del i det här stora.
- Det blir väl som vattenfestivalen. Vattenfestivalen för mig är en katastrof som händer på sommaren och som det gäller att hålla sig undan. Då man med gemensamma krafter ska skapa en slags mjäkig blandning av kommersiella och institutionella intressen i ett slags folkligt påstående, det tilltalar mig inte. Det är trevligt här annars på sommaren före och efter vattenfestivalen.
Ingrid Falk