TILLBAKA TILL: FÖREGÅENDE SIDA // SENASTE FÖRGRENING // START
– Jag ser mina bilder som förslag på en ordning, jag har inget uppenbart budskap där bara en tolkning står till buds. Det är klart att jag gärna ser att bilderna läses åt ett visst håll men jag kan ju inte påverka det. Jag var för programmatisk i början, jag gillar öppenheten i bilderna som jag gör nu, jag tror människor läser in vad de BEHÖVER läsa in. Jag har alltid jobbat med bild och titel och jag inbillar mig att det händer någonting däremellan, att där uppstår en historia.
.....Om jag skall säga någonting om vad bilderna handlar om för mig så är det ju så att jag ofta iscensätter känslor av ensamhet och utsatthet, jag har ett behov av att tala om de här sakerna. Och att tala om det här inom konstens ramar är det enda jag vill, konstens rum är en utmärkt plats för reflektion och eftertanke. Jag ser mig själv som en ganska traditionell bildskapare, en historieberättare. Det visuella är viktigt, det kommer först, det är det som går rakt in, därefter kan åskådaren börja leta efter en mening, gärna med hjälp av bildens titel. Det gåtfulla i bilder är helt underskattat idag, kanske för att vi i så hög grad lever i en bildkultur där det är meningen att bilder skall vara entydiga och budskapet klart.
.....Plats för ett Oscar Wilde–citat här: "Det är inte det osynliga som är mystiskt utan det synliga". (ANNIKAS SENARE KOMMENTAR TILL CITATET)