TILLBAKA TILL: FÖREGÅENDE SIDA // SENASTE FÖRGRENING // START
– Jag har alltid tyckt att konst är en slags vetenskap, men en annan slags vetenskap, en helt subjektiv sådan som liksom inte kan ha fel och inte kan ha rätt heller för den delen. Man måste lämna sina vanliga kriterier för hur man bedömer verkligheten när man närmar sig konst. En del blir provocerade av det men vad skall vi ha konst till om den inte kan få funka så?
.....Men att kalla konst för vetenskap i vanlig bemärkelse begriper jag mig inte riktigt på. För mig låter det som ett försök att legitimisera verksamheten på ett sätt som den inte behöver. Vad skall vi ha konsten till då? frågade jag en god vän i helgen (när vi klichéartat nog satt på konstnärsrestaurangen Elite i Helsingfors och diskuterade). Konsten är en del av samhällsbygget, svarade hon självklart. Och då gick det upp för mig att om man har den inställningen, som såklart är en värdering som allting annat och ingenting givet, då börjar man inte yra om att privatisera kultursektorn som de borgerliga nyss har gjort i Sverige. Då fattar man att konsten har ett värde som går bortom lönsamhet och att en demokrati behöver ett kritiskt, intellektuellt samtal både i ord och bild för att vara värd namnet. JAN