TILLBAKA TILL: FÖREGÅENDE SIDA // SENASTE FÖRGRENING // START
– Jag är rädd för det gamla vanliga; andra människor. Vad folk skall tycka och tänka om mig och mina bilder. JAN (1)
.....Jag är också väldigt rädd för att flyga vilket nog är en slags projektion, men iallafall. Jag bearbetar den rädslan med att frossa i information om flygkrascher, min favoritsajt är www.craschpages.com. JAN (2)
.....Jag är också rädd för att ha "missat" något, alltså rädd för att det är någonting med livet, vår tillvaro och existens som går mig förbi; och jag känner mig ofta förlamad av den där tanken på att det finns någonting som jag borde "få reda på", något som jag borde "känna till".
.....Jag kommer att tänka på en text nu som Hans Peter Duerr har skrivit i Res Publicas nummer Tema: Vansinnen. Alltså, det är inte så att jag känner mig sjuk i förhållande till den här frågan, men jag hajade till när jag läste denna text som heter "Rädslan för livet och längtan efter döden" och framför allt berördes jag av ett citat av en kvinna som var schizofren:
"Det jag saknar är förmodligen den naturliga självklarheten, säger en kvinnlig patient. Jag vet ju hur jag ska handla, men det hjälper mig inte. För att över huvud taget ha kontakt med andra människor måste jag ha förstått vissa saker... Jag behöver inte veta allt, det räcker med det grundläggande. Jag kan inte avsluta en mening... Jag är aldrig lugn... Jag har en känsla av att något ännu fattas mig... Allt är så öppet..."
Jag tror kanske inte att det är helt ovanligt att man som människa kan känna sig så här ibland, disconnected. Hans Peter Duerr gör liknelser i texten mellan det filosofiska idealet av att ha "ett ständigt kritiskt tvivel" och den här kvinnans VERKLIGA tvivel. Och som konstnär är man ju priviligierad och förunnad att deala med sådana här saker utan att bli uppfattad som, eller ens vara tokig. Men det är ingenting att romantisera över eller leka med. Paranoia är ytterst verkligt för många människor. (JAN 3)