Nordgren, Elisabeth. "Det fria skapandet", in: Hufvudstadsbladet, 4.7.2000
Olli Jalonens nya roman "Yhdeksan pyramidia" (Nio pyramider) med undertiteln "berättelsen om nio element i fem eller sex väderstreck" är ett fascinerande sökande efter den europeiska identiteten som vidgar sig till en allmän existensiell problematik och ett inträngande i en skapelseprocess, ett förverkligande av den stora livsdrömmen.
Berättaren i romanen har tillsammans med en grupp människor byggt nio pyramider i nio europeiska städer som dessutom råkar vara kulturhuvudstäder i år.
Men det är fråga om olika pyramider i respektive stad, olika element av naturen av vilka de flesta är "ogripbara" såsom eldpyramiden i Prag, pyramiden av ljus i Santiago de Compostela, av luft i Avignon, pyramiden av tid i Bologna, av vatten i Reykjavik, av rök i Bryssel. Däremot är pyramiderna i Krakow, Helsingfors och Bergen gjorda av gripbart material, jord, is respektive snö.
I fjol gav Olli Jalonen ut den massiva romanen "Yksityiset tähtitaivaat" (Privata stjärnhimlar) som också den tematiserade de fyra grundelementen: vatten, vind, luft, jord och i utvidgad, bearbetad form relaterade familjen Betels öden så som de framställts i trilogin "Johan och Johan", 1989, "Far med dotter", 1990, "Liv och liv", 1992.
Den nu aktuella prosaboken, som inleds med ett kapitel om Krakov, fortsätter med kapitlet "jord" om den pyramid som byggs i Krakov och följs av ett avsnitt rubricerat "Från Krakov till Prag", är försedd med illustrationer och fotografier av den svenske konstnären Jan Svenungsson.
Dessa visuella effekter visar på de pyramider som respektive stad förses med i anslutning till ett fotografi av den plats, den byggnad, den miljö där pyramiden placeras.
Sålunda illustreras t ex avsnittet om Reykjavik där pyramiden uppförs av vatten med ett fotografi av ljust vatten och en kustremsa som skymtar. Skissen bredvid visar hur pyramiden av vatten placeras i vattnet, hur olika pumpanordningar och pontoner bildar den vattenpyramid som fontänlikt sprutar vatten. Efter byråkratin i Bergen känns Reykjavik för romanens personer på många sätt befriande. På flyget funderar berättaren över Europas medelpunkt och kopplingen till Asien. Reykjaviks element är alltså vattnet, det heta vattnet som sprutar upp ur källorna eller det kalla vattnet som bildas av havsångan, molnen och regnet.
I det lyriska, avslutande kapitlet, som handlar om pyramiden i Reykjavik blir berättarjaget även medvetet om hur det projekt han satt i gång låst sig, blivit långrandiga förhandlingar och planeringar, hur den fria tanken, kreativiteten gradvis förvandlats, teknokratiserats, blivit plikt och arbetsbörda. Och varför har dessa nio pyramider över huvud taget byggts, undrar berättarjaget till slut - i synnerhet som de blivit dyra för skattebetalarna. Och vilken nytta har de egentligen? Pyramiderna hos Jalonen symboliserar fantasin och drömmen i den teknokratiserade, mekaniserade värld där allting mäts enligt lönsamhetsprincipen.
Gång på gång har nämligen Olli Jalonen med sina romaner, allt från "Hotell för levande", 1983, behandlat deformeringen av de humanistiska idealen, undermineringen av demokratin i det postmoderna samhället där den moderna massmediala informationen och teknologin bildar medel som utövar, styr och kontrollerar makten.
Då den femtio meter höga vattenpyramiden utanför Reykjavik glimmar i ljuset blir den sinnebilden för just den otyglade fantasin, den fria anden. Vattenpyramiden som symbol är dock mångtydigare än så eftersom vattnet här fångats upp och via genomskinliga rör tämjts, formats till en pyramid. Fantasi och verklighet möts då romanens arbetsgrupp reser runt och inviger dessa pyramider.
Romanen förenar både ett lyriskt plan med ett sakligt "geometriskt" rumsligt plan och blir en inträngande studie både i personliga relationer, identitets- och platssökanden.
Elisabeth Nordgren
