Cornell, Peter. "Europas upplösning",
in:Aftonbladet, 21.9.1998
DET ÄR SVÅRT ATT LEKA. Till och med barn måste lära sig det, det vill säga lära sig reglerna.
I en av sina 35 regler för konceptkonst föreskriver minimalisten Sol LeWitt att "irrationella ideer måste följas absolut och logiskt" - är det inte en definition av leken? Jan Svenungsson uppfyller i alla fall paragrafen; i både hans utställning på Galleri Flach i Stockholm och på Edsvik i Sollentuna struktureras en irrationell idé enligt en sträng och logisk sekvens av tidpunkter.
På Edsvik har han längs ena väggen i en korridor hängt "Mina Man Ray" och på motstående vägg anges datum för förvärvet. Svenungssons slumpmässigt bildade samling består av tolv verk, några inköpta, några gåvor av Man Rays änka Juliet: akvareller, några fotografier, något telefonklotter, något objekt, allt inramat på ett sätt som speglar tidens mode och samlarens anspråk. Svenungsson läste Man Rays minnen i tonåren. Han bestämde sig genast för att bli konstnär, och Mina Man Ray rymmer alltså en kärleksförklaring, en persona och ett stycke självbiografi.
En nästan vetenskaplig iscensättning av slumpen är inte bara en konceptuell metod utan en uppfinning av dadaister och surrealister; det är deras effektivaste satt att sabotera den rådande ordningen. I den tidiga surrealismens dokument förekommer en exakt uppritad världskarta. Det är bara det att den visar sig vara skandalöst felaktig då surrealisterna låter sina tillfälliga sympatier och begär deformera den objektiva världen. Söderhavets övärld är ofantlig medan England inte är mer än en flugskit bredvid sagornas Irland medan det dollarhungriga USA är helt utraderat.
Svenungsson har för sin del utgått från en Europakarta där EU:s länder försetts med olika färger. Han har tecknat av den så noga han kunnat, men ohjälpligt insmyger sig en del avvikelser. Denna teckning tecknar han av lika uppmärksamt, och så vidare i en lång serie som, likt en visklek, övergår i oljemåleri. Europa raseras, och bisarra figurer är plötsligt inbegripna i en febril verksamhet som i Dubuffets texturologier. Serien kan likna något vetenskapligt iscensatt drogexperiment.
Den mest pedantiska och nyktra ordning alstrar kaos. Leken förutsätter de strängaste regler, själva spelets regler.
Peter Cornell