Jan Svenungsson

"Visuellt Minne", in: Paletten, June 1999



I Paris, mot slutet av tjugotalet, beslöt sig Giorgio de Chirico för att skriva en bok. En litterär text som skulle överföra till ord den bildvärld han hade byggt upp inom sina målningar.

En värld av ständig eftermiddag, där statyn på sin låga sockel kastar en slagskugga över ett av valvgångar omgärdat folktomt torg vid vars rand skorstenar tornar upp sig – där det enda som bryter stillheten är rökpuffen från ett litet ånglok som avtecknar sig mot den gröna himlen.

Men den värld som byggs upp i romanen "Hebdomeros" är också en modern värld, med reflektioner över skillnaden mellan amerikansk och fransk film, politiker som föreslår åtgärder mot störande biltrafik och en inlevelsefull beskrivning av ett tandläkarbesök. "Hebdomeros" är en text som på ett egendomligt sätt gjort sig till en permanent del av min egen föreställningsvärld. En stor del av anledningen till detta är, tror jag, att den är skriven med en så egenartad visuell pregnans. När man läser texten ser man handlingen – som på ett ofta halsbrytande sätt ignorerar all ordinär logik – spela upp sig som högupplöst film på insidan av ögonlocken. Och i mitt fall har många av dess sekvenser blivit ingraverade där, ständigt tillgängliga för förnyad konsultation.

"(...) överallt öppna fönster och fullt ljus i rummen på bottenvåningen; en sådan brist på takt, en sådan cynism, en så fullständigt häpnadsväckande avsaknad av kontroll; kompletta tåg med loket i täten körde plötsligt och utan förvarning in på de överfulla gatorna; man visste inte vart de skulle ta vägen, men vid gatans slut vände de plötsligt till vänster – lika lätt som en guldfisk i sin skål – och fortsatte sedan sin väg för att snart försvinna ut i landsbygdens mörker; hundar skällde i fjärran; glada gäng av ungdomar i trekantiga hattar virvlade förbi och skrek oanständiga skämt under tiden."

Under lång tid arbetade jag på en översättning till svenska av "Hebdomeros". En dag kom jag på att jag, dessutom, skulle göra bilder till denne målares text. Jag beslöt (på teoretiska grunder) att detta skulle ske fotografiskt i den lilla stad i Grekland där de Chirico 1888 hade blivit född och sedan bott några år som pojke. Själv hade jag aldrig varit ens i Grekland, men jag kände två personer som båda hade besökt Volos av nyfikenhet på de Chirico. Båda avrådde mig starkt från att resa dit. De sade att Volos idag var en bortglömd liten industristad, helt utan charm och ytterligt tråkig. Jag lyssnade inte på deras råd.

I Volos tillbringade jag två veckor sommaren 1995. Jag gick som i trance, talade inte med någon, men spelade ständigt film på insidan av ögonlocken – och här och var skedde liksom ett under, när verkligheten sken igenom filmen och åstadkom en dubbelexponering som fyllde mig med djup och underbar glädje.

– Färgbilden är fotograferad bakom Volos station, framför vilken står en staty rest till minnet av Evaristo de Chirico, Giorgios far, som var ingenjör och ansvarig för byggandet av järnvägen mellan Volos och Thessaloniki.

– Den svartvita bilden är en avfotografering av ett fotografi i stadens rådhus, och föreställer huvudgatan vid sekelskiftet.

Jan Svenungsson