"Vad är svensk kultur?", in: Stockholm 98, # 1, 1997
Peterson-Berger dirigerar en konsert med sin egen musik i Arjeplog. Efteråt får han en lapp av en man i publiken. På lappen står "Musik – det är fult det."
Dörren står öppen, och från min plats kan jag se piloten styra planet mot Sverige och Stockholm. Det ser ut som om han spelade TV-spel. Länderna under oss framträder som diagram på bildskärmar.
Jag har varit på franskt seminarium om konstnärsböcker. Jag satt i en panel som ansträngde sig att finna något intressant att diskutera. Det var inte lätt. Ingen hetsig debatt utbröt. Som substitut ägnade sig då den franska delen av panelen och publiken åt att med många ord reda ut exakt vad termen "livre d'artiste" betyder. Detta pågick under lång tid. Jag satt mest tyst, och tänkte på andra saker.
På seminariet fanns ytterligare en svensk. När jag frågade honom: "Vad är svensk kultur?", berättade han om Arjeplog. Andra svenskar som jag frågat samma sak har också de, utan undantag, kommit med självironiska anekdoter och/eller negativa definitioner.
Säger jag nu att en fransman aldrig skulle ge en negativ definition av sin egen kultur – skulle också jag göra mig skyldig till en självförnekande generalisering. Jag avstår. Generaliseringar om kultur är meningslösa. Generaliseringar om kultur är menings-lösa, men så fort de uttalas skapar de pseudo-mening. Därför bör de undvikas.
Jag producerar kultur privat och i mitt arbete, men vet inte samtidigt vad slutresultatet i ett större perspektiv skall bli. Kultur skapas nu! Alla delar på ansvaret. Gör vad du vill. Gör det du vill så bra som möjligt.
Flygvärdinnan stänger dörren. Där inne fortsätter bildskärmarna att visa ständigt förändrade bilder av planets situation i luftrummet över Europa. Skulle en fågel flyga in i en motor kanske vi störtar.
Jan Svenungsson