Jan Svenungsson

"Byteshandel", in: Ten makes Ten, Galleri Ahnlund, Umeå, 1994



För en tid sedan hade jag en diskussion med en välkänd kritiker om vad som utgör det fotografiska originalet: negativet eller det av fotografen utförda och/eller godkända exemplaret. Skulle det vara möjligt att efter en fotografs död betrakta de efterlämnade outnyttjade negativen som verk, möjliga att mångfaldiga och presentera, eller tillkommer den rätten endast fotografen själv...?

Då jag en gång beslöt mig för att bli bildkonstnär var det med motiveringen att "man får bestämma allt själv". Trots det, eller kanske just därför, är jag fascinerad av att stundtals genomföra samarbeten med andra konstnärer. Utmaningen är så tydlig, och leder mot ett mål omöjligt att förutse.

När Marianne Ahnlund bad mig inbjuda en konstnär till en grupputställning, samtidigt som jag själv ombads delta, tog jag tillfället i akt att söka en ny samarbetspartner. Mitt val föll på Carl Johan Erikson som jag känner som en av de mest egensinniga och begåvade fotobaserade konstnärerna i Sverige. Jag framförde mitt ärende till honom, och föreslog dels att vi skulle arbeta fotografiskt i någon form, dels att Carl Johan, om han accepterade, skulle vara den som utformade reglerna för vårt samarbete. (Ty utan regler är frihet omöjlig att uppleva.)

Carl Johan antog mitt förslag och meddelade efter några dagars funderande att vi skulle byta negativ med varandra. Han föreskrev att vi var och en på sitt håll skulle göra ett verk, utan att visa det för den andre eller berätta, för att sedan vid en i förväg bestämd tidpunkt träffas och överlämna till den andre det negativ vi använt. Därefter skulle vi på nytt göra var sitt verk, fast nu utnyttja den andres negativ. Till slut skulle vi montera de fyra verken i svit på utställningen och beskåda vårt resultat.

Denna text skriver jag i halvtid. Första omgångens verk är utförda – men inte avslöjade – och negativen är bytta. Jag vet inte vad vi håller på med, men jag vet att vi håller på. Jag har försökt sätta Carl Johan på det hala, och han mig... kanske... det vet jag ännu inte. För den här textens skull bad jag honom presentera sig själv och det gjorde han på följande sätt:

"Jag bor och är verksam i Stockholm, är lyckligt förlovad och har ett barn. I det igenkännbara och skenbart trygga har flera av mina konstnärliga projekt startat. Ett exempel är när jag åkte hem till Tingsryd, där jag är född, för att på en konstauktion sälja ett fotografi föreställande mig själv fotograferad underifrån. Priset blev 550 kr."

Jan Svenungsson