Annika von Hausswolffs och min vänskap tog fart för några år sedan då vi båda skaffade email och jag åkte till Berlin. Sedan dess har vi med några kortare uppehåll stått i regelbunden elektronisk kontakt med varandra, medan det är ganska sällan som vi träffas "live". När CRAC bad mig göra en presentation av Annika verkade därför email–samtalet vara den naturligaste formen.
.....Dialogen som följer, och som sprider sig likt ett floddelta, är extraherad från email sända mellan 3–23 september 1999. Givetvis har det faktum att uppdraget fanns påverkat vårt samtal: jag uppträder ofta i rollen som intervjuare, och vår mailfrekvens ökade mångdubbelt. Under samtalets gång befann sig Annika i en gästateljé på Sveaborg i Helsingfors, medan jag åkte mellan Johannesburg, Berlin och olika städer i Sverige. Så här började jag:
– Jag föreslår att vi är snabba och bollar frågor, påståenden, tankar och svar fram och tillbaka, så att jag sedan kan redigera/destillera fram något (som du givetvis får godkänna) ur serien av mail. Jag inte vet i vilken ända jag skall börja – och jag har ingen klar idé om en form heller – jag hoppas att den kommer att växa fram som en effekt av vad som sägs. Därför undrar jag nu om du kan berätta för mig hur det gick till när din senaste bildsvit växte fram (den som visades i Venedig):
.....–Vad var det som hände, egentligen? ANNIKAS SVAR